medlemmar

Medlemsverksamheten

Kära medlemmar!

Av praktiska skäl (och för att reta aptiten på icke-medlemmar) är denna sida tillgänglig för alla men har tillämplighet endast för medlemmar.

Sällskapet ligger för närvarande på ca 200 medlemmar.

Medlemsavgiften berättigar inte bara till deltagande i sällskapets arrangemang, innefattande vår numera traditionella vårträff i Stockholm, vår likaledes numera traditionella sommarutflykt samt årsmötet (som fr om 2019 avlöper på våren) med föredrag och annat trevligt utan numera också ett oregelbundet utkommande medlemsblad benämnt "I sicksack genom Hellervärlden" distribuerad på elektronisk väg.

Numera kan man också via länkar längre ned på denna sida avnjuta poddar med Frank Heller-innehåll.

Avgiften berättigar därjämte till ett exemplar av sällskapets årsskrift samt till införskaffandet av äldre skrifter till lägre pris. Vidare finns ett stort utbud av antikvariska böcker av Frank Heller. Se sidan Skrifter och böcker.

Medlemsavgifter

För att göra livet lättare för vår kassör görs alla ekonomiska transaktioner via bankgiro. När ni härnäst (det vill säga snarast) betalar in er årliga skärv för medlemskapet gör ni det genom att sätta in 150 kronor (alternativt 200 kronor för par) på bankgirokonto 116-6842. Glöm inte att ange avsändare (gärna både postadress och telefonnummer) och om ni skaffat eller bytt e-postadress. Förifylld bankgiroblankettladdas ner och skrivas ut

här (Word) eller här (PDF).

Är Du ny medlem bör Du uppge namn, adress, tfnnummer och e-postadress. Om Du använder Internetbank kan det vara svårt att få in all information på det lilla textfältet. Var då vänlig att skicka ett email till claesg.lindskogsnabelatelia.com med denna information.

Speciellt är e-postadressen viktig för oss eftersom nästan all information och medlemsskriften "I sicksack genom Heller-världen" enbart skickas via e-post. Om Du inte själv har e-post vore det värdefullt om Du kan uppge en e-postadress till vän eller släkting som Du har förtroende för att vidarebefordra ev utskick från oss.

Observera att numera skall medlemsavgiften vara inbetald före den 1 juli varje år för att undvika avbrott i utskicket av medlemstidningen "I sicksack". Vidare är det naturligtvis så att en betald medlemsavgift ( i förekommande fall för bägge personerna på samma adress) är nödvändig för att anmälningar till sällskapets utflykter och resor skall vara giltiga.

En Fyra Skåne (f.d. Nya En Fyra Skåne)

Fr.o.m 2015 ombildades En Fyra Skåne och hette inledningsvis Nya En Fyra Skåne men har nu gått tillbaka till det urtsprungliga namnet. En Fyra Skåne består efter ombildningen av Frans G. Bengtsson-sällskapet, Hjalmar Gullberg-sällskapet, Fakiren-sällskapet och Frank Heller-sällskapet. Medlemskap i EFS berättigar till fullt medlemskap i alla dessa fyra sällskap.

Anledningen till ombildningen var att Piraten-sällskapet hoppat av samarbetet. Till vår illustra skara har vi i stället knutit Hjalmar Gullberg-sällskapet.

Se mer om En Fyra Skåne (EFS) genom att trycka på länken i listan till vänster.

Årsavgiften för EFS är 450 kr för en person och 600 kr för familj på samma adress och gäller per kalenderår. Man betalar lämpligen så snart möjligt efter årsskiftet till bankgiro 167-3508 (OBS ej samma bankgiro som Frank Heller-sällskapet). Bankgiroblankett finns här (Word) eller här (PDF).

Aktiviteter i Frank Heller-sällskapet

Aktiviteter 2025

29 Mars. Invigning av Hellerskylten vid Kritiska hörnet i Lund.

Vårsolen sände sina strålar på den röda lilla duken framför bankingången i hörnet Kyrkogatan och Klostergatan i Lund lördagen den 28 mars anno 2025. En högtalare höll duken på plats och vid ingången stod affischen med Frank Heller i Lund.

När Domkyrkans klocka slagit två och ett tjugotal personer bildat halvcirkel framför ingången hälsade kulturförvaltningens chef Mårten Mirza välkommen till avtäckande av minnesplatta för ”ännu en för Lund betydande personlighet”.

Frank Orton, initiativtagare till Sällskapet och minnesplattan, äntrade scenen. Fler personer anslöt både från FH-Sällskapet, Gamla Lund och vanliga flanörer, vilka fick lyssna till berättelsen om Gunnar Serners liv och leverne, hur han hamnade i ekonomiskt trångmål efter att ha anslutit sig till den legendariske Sam Asks sällskap och så var vi framme vid varför plattan finns just här.

Kritiska hörnet.

Här ligger Sparbanken Finns första bankpalats, som man lät upp-föra 1874. Överst på gaveln finns en klocka, uppsatt 1881. Gat-hörnet utanför kallades allmänt för Kritiska hörnet. Härifrån kunde man lätt komma till alla bankerna i staden för att omsätta växlar. Man var tvungen att göra detta innan klockan 15, annars protesterades växeln. Om man saknade tillräckligt med namn på växeln kunde man ställa sig vid Kritiska hörnet med förhoppning om att kunna haffa någon för att efter det snabbt ta sig till aktuell bank för att få växeln omsatt.

Fanfarer

Både vid ”start” och då det var dags för avtäckning hördes ljudliga fanfarer från dels valthorn, dels fiol, trakterade av bröderna William och Jan Nordén. En festlig inramning till själva invigningen.

Efter invigningen fortsatte ett tjugotal att samspråka över ett glas vin eller två på vinbaren tvärs över gatan innan det var dags för årsmöte.

Affischer

Eftersom minnesplattan finns på marken, inte som brukligt på en husfasad — Gunnar Serner flyttade så ofta att det var svårt att hitta lämplig bostadsadress — ville undertecknad göra mer kring invigningen. Ja, min tanke var att komma på något som verkligen får passerande att stanna upp och förhoppningsvis bli intresserade att lära mer om Gunnar Serner / Frank Heller.

För att åstadkomma detta har jag ansökt hos flera olika institutioner om bidrag och lyckats få ihop medel till tryckning och upp-sättning av tre stora folianter. En del återstår men jag vill framföra tack till

Peter Lönegård som varit en ovärderlig samspråkspartner och stått för både original och flera kontakter,

Peter Lawenius som låter oss använda de tre illustrationerna,

Croisette som upplåter tre fönster åt oss under sommaren,

Sparbanken Skåne och Handelsföreningen i Lund för ekonomiskt stöd, samt

Lunds kommun för minnesplattan.

Kaeth Gardestedt

Bildreportage här.

Anförande vid invigningen av minnestavlan över Gunnar Serner, alias Frank Heller, i trottoaren vid Kritiska hörnet i Lund lördagen den 29 mars 2025

Varför är vi här?

Författaren Gunnar Serner föddes 1886 utanför Karlskrona, växte upp i ett prästhem strax norr om Eslöv, blev 1910 rekordung filosofie doktor i Lund och dog i oktober 1947 på Malmö Allmänna Sjukhus efter att under pseudonymen Frank Heller ha gett ut mer än 50 böcker och översatts till minst 15 språk.

När Bonniers i mitten av 1940-talet på nytt gav ut ett urval av hans produktion i serien Frank Hellers bästa kommenterade man att serien ”innehåller det yppersta som kan bjudas av god underhållning och ger läsaren i rikt mått spännande, rolig och kultiverad förströelse”.

Till Lund kom Gunnar Serner som 12-åring hösten 1898 för att efter att ha privatundervisats av fadern söka in på Katte, Katedralskolan, i femte klass men hans begåvning visade sig redan då i och med att han i stället kom in i sjätte nedre och han lämnade Lund lördagen den 28 september 1912 efter att ha skaffat sig oöverstigliga skulder inte minst genom att bidra ekonomiskt till alla överliggares överliggare Sam Asks försörjning och bravader.

Hans lundatid varade alltså ”bara” i 14 år men han förblev lundensare i hela sitt liv och flera av hans böcker har påtaglig lundaanknytning. Var bodde han under dessa 14 år och var vore det lämpligt att ihågkomma honom med en fasadskylt som till exempel Tegnér och Frans G. Bengtsson och varför är vi här??

De första åren, skolåren, bodde hans hos sin faster Anna på Östra Mårtensgatan 20, hårt hållen och övervakad beträffande vad han tillfredsställde sin stora läslust med. När han påkommits med två så i sammanhanget alltför frivola böcker som Greven av Monte Cristo och De tre musketörerna, bestämdes, skriver han i sin självbiografiska roman På detta tidens smala näs, ”att faster hädanefter skulle läsa böckerna först för att se om de innehöllo något olämpligt. — Vad detta betydde för mig är lätt att inse, om man vet att faster läste en sida på samma tid som jag läste tio, varförutom hushållet upptog hennes mesta tid. Från denna tid började jag läsa mina ’roliga böcker’ hemma hos någon kamrat som hade eget rum, eller på ett ställe som visserligen hade dålig belysning men där jag inte riskerade att bli överraskad. Det var den första riktiga hemligheten jag hade för mina föräldrar, och det förblev länge den enda.”

Nå, faster Annas adress är därmed knappast lämpligaste stället att ihågkomma hans fina författarskap med en minnestavla. Där-efter, under sin akademiska tid, hyrde han i likhet med många andra studerande i Lund bostad termin för termin, från Helgona-backen 3 i norr till Södra Esplanaden 4 i söder, från Magle Stora Kyrkogatan 9 i öster till Lilla Fiskaregatan 6 i väster. Vilken adress skulle man då välja för en minnestavla?? Ett alternativ dök upp och därför är vi här!

För många är Frank Heller känd för att han levde över sina till-gångar, eller rättare över understödet från en välbärgad morbror i Jönköping, och det gjorde han genom att ägna sig åt växelrytteri. Parentetiskt kan nämnas att på senare tid framkomna uppgifter tyder möjligen på att morbroderns understöd utgjorde lån som författaren reglerade jämte alla sina andra gamla skulder redan i slutet av 1910-talet efter att hans böcker från Monaco och Dan-mark gjort brakande succé.

Nå, alltså, växelrytteri och här kommer den plats där vi nu är naturligen in i bilden. Detta är nämligen Kritiska hörnet och det ”var växelryttarnas mötesplats. Man träffades här innan bankerna stängde — kl. 14 på Gunnar Serners tid. Den strategiskt placerade klockan, liksom närheten till de många bankerna spelade roll.” Bara här på Kyrkogatan fanns fyra banker och alldeles i närheten flera till. Man skulle omsätta sina växlar, dvs för en viss avgift ersätta dem före deras slutdatum mot nya på något högre belopp.

Så här skriver författaren själv. ”Det kritiska hörnet uppvisar den vanliga klungan surrande och obeslutsamma akademiska medborgare, vilka hänga där omkring var dag som bin, som vilja svärma men inte kunna besluta sig för en lokalitet. De bin, som svärma här, äro med få undantag inga arbetsbin, och obeslutsamheten framkallas icke av det finns [flera] lokaler, där de kunna söka tillflykt. Konversationen är livlig, nervös, som bland hasardspelarna på ett kasino.”

Mot denna bakgrund kan vi utgå från att detta var en högst betydelsefull plats för Frank Heller, medan han fortfarande bara var växelryttaren Gunnar Serner, och därför är detta en lämplig plats för en minnestavla över honom och hans lundatid.

Frank Orton

29 Mars. Årsmötet ägde rum samma dag som invigningen av Hellerskylten kl. 16.30 i Tegelbaren, Sankt Annes gata 1.

Tjugo medlemmar samlades på Tegelbaren i AF-borgen där sedvanliga årsmötesförhandlingar kunde genomföras. Vår mångårige styrelseledamot, professor Hans Aili hade avböjt omval, och årsmötet valde överläkaren Mats Aili att ersätta honom i styrelsen. Övriga styrelseledamöter omvaldes till sina poster. Till revisorer omvaldes Jan Hultberg och nyvaldes Alexander Eng-ström. Valberedningen bestående av Jerry Rosenquist, Ivo Holmqvist och Wilhelm Engström omvaldes. Efter genomgång av sällskapets ekonomi av skattmästaren kunde så styrelsen beviljas ansvarsfrihet för det gångna verksamhetsåret.

Efter avslutat årsmöte avåts en middag på Tegelbaren, varefter ordföranden kåserade över temat "Harald Johnsson — Gunnar Serners matlagskamrat i Lund”.

Wilhelm Engström

Bildreportage här. Länkar till Protokoll sid 1 och sid 2 och bokslut 24/årsredovisning. Verksamhetsberättelse 24 kommer senare.

Kåseri vid Frank Heller-sällskapets årsmöte i Lund den 29 mars 2025 av Wilhelm Engström

Om Harald Johnsson – Gunnar Serners matlagskamrat i Lund.

Vem var han egentligen — den mystiske och mytiske farbror Harald? Som hade gift sig med min morfars kusin, tant Karin år 1913. Två författarsjälar som fann varandra trots olikheten i temperament. Där tant Karin levde för strapatser och äventyr —under mellankrigstiden skulle hon göra tretton resor till Främre orienten, och hennes äventyr sattes på pränt — åstadkoms farbror Haralds omfångsrika litterära produktion vid skrivbordet i takvåningen på Norrbackagatan 54. Farbror Haralds äventyrlig-heter begränsades till de sena kvällarna på Tennstopet med vän-nerna från förlags- och tidningsvärlden.

Harald Johnsson föddes den 22 juli 1886 i Östra Broby socken, Kristianstads län, det vill säga samma år som Gunnar Serner. Fadern Olof var en framgångsrik garveridirektör. Efter avlagd studentexamen i Kristianstad 1904 fortsatte farbror Harald till Lunds universitet, där han studerade fram till 1908. Under en period delade han matlag med Gunnar Serner och de blev livs-långa vänner. När jag hade fyllt sju år och förmodades ha lärt mig läsa, överlämnade tant Karin ett tjugotal originalupplagor av Frank Hellers verk, med prydlig handpiktur dedicerade till lunda-vännen Harald Johnsson. Åren 1907—1910 var han medarbetare i Lunds Dagblad och andra tidningar och framträdde samtidigt som författare. Omkring 1910 gick flytten till Stockholm, där han kom att verka som litterär rådgivare hos Åhlén & Åkerlund och Nordiska förlaget och efter 1913 hos A.B. Dahlbergs förlag. Efter ett kort gästspel på Skandinavisk Filmcentral 1919—1920 verka-de han som fri författare och översättare.

Harald Johnsson framträdde först som lyriker och stämnings-diktare. Hans dikter röjer ett tydligt inflytande från skånediktarna Ola Hansson, Vilhelm Ekelund och Anders Österling. Hans samlingar rymmer vemodiga naturdikter och bekännelser av still-sam religiositet, men också dikter i vilka han med lokalpatriotisk stolthet besjunger Göinges trolska natur liksom dess hjältar i det förgångna, det vill säga hans egna förfäder, snapphanarna.

”De stridde vid Gud, för helig sak, så sant som Gud är till.”

Vid 1910-talets mitt tog författarskapet en ny vändning, vilket kan kopplas till förläggaren Olof Dahlberg, som även skulle spela en viktig roll i Frank Hellers liv. Denne hade arbetat med Johnsson på Nordiska förlaget och Åhlén & Åkerlund. När han 1913 startade egen förlagsverksamhet gjorde han en medveten satsning på billig underhållningslitteratur. Harald Johnsson kom att bli en av förlagets mest produktiva författare och skrev nu en lång rad detektivromaner, ofta knappt hundra sidor långa och saluförda inom ramarna för förlagets serie av 25-öreshäften. Han skrev under pseudonymen Robinson Wilkins, som också var namnet på romanernas berättare. De första fyra åren (1915—1918) skrev han inte mindre än 28 titlar om privatdetektiven Fred Hellington, som disputerat på en avhandling om Shakespeare men i fortsätt-ningen använde sin analyseringsförmåga som Sherlock Holmes-epigon för att slippa ”den törnbeströdda akademiska världen”. Till den geniale detektiven och hans beundrande vapendragare sällar sig så småningom två korkade konstaplar: Casparsson och Hem-liga Jönsson — den sistnämnde kom att bli något av ett begrepp. I Svensk mordbok (1957) — ett översiktsverk om den svenska detektivromanen — kallas emellertid Johnsson för en ”okritisk fäsör”. Och visst blev nog resultatet lidande när alstringskraften var så stor: Johnssons totala produktion med egna texter omfattar nästan åttio titlar.

Man kan inte undgå att se hur vännen Gunnar Serner/Frank Heller påverkat Harald Johnssons författarskap. I den första hel-gjutna detektivromanen — Det svarta strecket — presenteras hjälten Fred Hellington så här:

Fred Hellington var nämligen icke som man skulle tro av namnet en av det stolta Albions egna söner utan svensk, sprungen ut som ett vildskott från detta underliga, flotta, slösande och självmedvetna folk.

Han var född i Sveriges huvudstad Stockholm och han torde, när han gjorde sitt berömda mästerstycke genom att lösa det svarta streckets hemlighet ha varit en man på omkring 35 år. När han vid 25 års ålder lämnade sitt hemland väckte detta stor undran och bestörtning bland hans kamrater. Han hade redan tagit sin doktorsgrad, hade skrivit en förtjänstfull avhandling om Shake-speare, och hans akademiska bana hade tyckts ligga jämn och väl utstakad för honom då han med ens brände skeppen bakom honom och försvann.

Vad som förmådde honom till detta steg är mig ännu idag icke fullt klart. Själv ville Fred Hellington — han gjorde ingen hemlighet av att hans namn i hemlandet varit ett helt annat — ogärna vidröra det förflutna, men så mycket tror jag mig dock ha förstått att den bedräglige guden Eros varit med i spelet och tillfogat hans hjärta ett oläkligt sår.

Fast besluten att skapa sig en ny bana och för evigt utplåna det förflutna hade han på vinst och förlust rest till London. Här hade en ren tillfällighet bragt honom i beröring med Scotland Yard. En upp-seendeväckande och mystisk inbrottsstöld hade ägt rum på just det hotell, där Fred Hellington framlevde sin rätt bohemiska och besvär-liga tillvaro och polisen stod rådlös. Fred Hellington som vid denna tid var föga överhopad med arbete, hade mera på lek än allvar börjat syssla med affären med det resultat att han när polisen stod som mest intrasslad i den orediga härvan kunde uppträda som en välkommen räddande ängel. Scotland Yards dåvarande chef mr Davies blev så förtjust häröver att han mera på skämt erbjöd den unge svenske doktorn plats i sin detektivkår och Fred Hellinton som var allvarlig nog för att kunna uppskatta ett gott skämt förbryllade den stackars polismannen med att genast slå till.

Men om Mr Davies sålunda fick skäl att bli häpen fick han desto mindre skäl att sedermera ångra sitt lilla skämt. Det dröjde icke länge förrän Fred Hellington var Scotland Yards erkänt främsta kraft och hade ett namn som säkerligen långt före detta skulle ha trängt vida omkring om han icke haft en fiende i sin egen blygsamhet som så frikostigt gav den egna förtjänstens ros åt andra.”

Vid tiden för giftermålet med tant Karin verkade hon på Dahlbergs Förlag som översättare av den norske succéförfattaren Stein Rivertons (pseudonym för Sven Elvestad) detektivromaner. Denna koppling skulle få betydelse för Johnsson. I en bok om Elvestad sägs att flera av de unga lundensare som Dahlberg anlitat gärna ville gå i Rivertons fotspår och att mästaren villigt ska ha givit dem råd ”om hvordan man kunne mikse sammen en spennende, fartsfyld og populær intrige”. Detta var direkt utlösande för Johnsons för-vandling till Robinson Wilkins. Biografin upplyser också om vad som lockade Lundastudenterna till Dahlberg: ”Det var forlags-sjefens sjenerøse honorarer som hade fått denne student-bohemen till å oppgi sin estetiserande, intellektuelle tillværelse til fordel for produksjon av underholdningslektyre, såkalt gulaschlitteratur. Det nedsettende uttrykket skyldes oppfattningen om at Dahlbergs forfattere kun skrev for penger; de var med andre ord ’spekulanter [gulascher] på litteraturbørsen’.”

Anmärkningsvärt är att Dahlberg engagerade Karin Johnsson som Riverton-översättare samtidigt som maken enrollerades som författare. Det är väl inte osannolikt att det skedde ett utbyte av hårdkokta litterära grepp inom hemmets väggar.

Tant Karin glömde aldrig mina födelsedagar så länge hon levde. Min bokhylla innehåller många av farbror Haralds böcker skrivna för ungdomen om svenska stormän och idel historiska händelser. Som en sista gest föranstaltade hon i sitt testamente att jag skulle tilldelas farbror Haralds skrivbord, som numera utgör arbetsplats hemma i biblioteket på Nyrud.

Aktiviteter tidigare år

För aktiviteter under resp år inkl årsmöten, utflykter och resor, se länkar enligt nedan