Se mer om En Fyra Skåne (EFS) genom att trycka på länken i listan till vänster.

Årsavgiften för EFS är 450 kr för en person och 600 kr för familj på samma adress och gäller per kalenderår. Man betalar lämpligen så snart möjligt efter årsskiftet till bankgiro 167-3508 (OBS ej samma bankgiro som Frank Heller-sällskapet). Bankgiroblankett finns här (Word) eller här (PDF).

Aktiviteter i Frank Heller-sällskapet

Aktiviteter 2026

25 februari: Kl. 17: Extra möte avhölls i föreläsningslokalen på Malmö Konsthall, S:t Johannesgatan 7 (Triangeln) med efterföljande middag. Mötet avhölls för att få ett första beslut kring förslaget om justerade stadgar. Ett litet antal intresserade slöt upp och avnjöt en mycket god kyckling med asiatisk sallad. Stadgeförslaget finns häroch protokollet från mötet återfinns här.

25 februari: Ordförandeföredrag i Skåne.

Onsdagen den 25 februari hade Frank Heller-sällskapets ordförande Wilhelm Engström inbjudits att föreläsa inom ramen för en allmän kurs i kultur och samhälle för seniorer på Glokala folkhögskolan i Malmö. Eftersom antalet anmälda deltagare översteg 30 flyttades evenemanget till folkhögskolans foyer, vilket stimulerade ytterligare tillströmning av gäster från det närbelägna caféet. Under en timme upplystes publiken om författarens äventyrliga liv och gärning. Föreläsningen avslutades med att föreläsaren läste Hellers första novell som skulle bli startpunkten för hans nya liv, "Hur försynen luggade Adamsson". Efter en välbehövlig kaffepaus följde en intensiv frågestund. Sällskapets grundare Frank Orton som befann sig på plats ombads redogöra för sitt senaste opus — Heller om Heller och gjorde även en generös och uppskattad donation av ett antal exemplar av den aktuella skriften till kursdeltagarna.

4 mars: Kl. 18: Frank Heller-sällskapet framträdde på scenen på Hornstulls bibliotek, Stockholm i De Litterära Sällskapens regi. Gudrun Fagerström rapporterar:

Inom ramen för DELS presentation av litterära sällskap på Hornstulls bibliotek i Stockholm kom den 4 mars turen till de om Frank Heller och Dan Andersson. Göran Wessberg kåserade lärt och spirituellt om hur Gunnar Serner blev Frank Heller och vad som karakteriserar författarskapet — och varför det är roligt att vara med i sällskapet. Därefter presenterade tre trubadurer Dan Andersson i ord och ton. Ett 50-tal åhörare lät sig synbarligen underhållas väl, även vid det efteråt välbesökta bokbordet. Alla böcker sålde slut, om kvällen dessutom resulterar i nya medlemmar lär visa sig.

9 Mars: Kultisafton i Silviebergsrummet, Fyrverkarbacken 28, Stockholm: Kultisafton ihop med Frank Heller-sällskapet. Göran Wessberg kommenterar:

När vi for hem från Korsika lovade jag att ordna en filmkväll i
Stockholm, eftersom vårt hotell Napoleon Buonaparte inte hade någon visningsutrustning.

   Så nio år efter min första "kultisafton" i Marieberg, som just var
ägnad Frank Heller, kunde vi bjuda publiken — såväl Hellerianer i
Stockholm som boende i mitt hus — utdrag ur Frank Heller berättar, framför allt med Korsikaanknytning och en längre sekvens ur Abel Gances stumfilm (med fantastisk musik) om Napoleon, som förstås handlade om hans förehavanden på "parfymernas ö". Jan Jerring kommenterade sakkunnigt Gances avancerade filmteknik.

  Med hjälp av Pär Henning har jag nu sett till att vi har allt viktigt
i filmväg om Frank Heller som kan visas vid kommande Hellerprogram.

28 mars: Ordinarie årsmöte i Tegnerbaren, AF, Lund kl 14.

Sedvanlig agenda följdes men med tillägg av att slutligt beslut fattades om ändrade stadgar. Dessa återfinns här. I och med dessa stadgeändringar behövdes ej heller omval av styrelsen detta år. Protokoll, Bokslut och Årsredovisning återfinns här.  

I samband med årsmötet höll ordföranden Wilhelm Engström ett anförande om  

Två av Gunnar Serners samtida — Sven Hedin och Iwan Aminoff.

Vid tiden för Gunnar Serners hastiga avresa från Sverige 1912 utkom en av tidens allra viktigaste böcker som trycktes i mer än en miljon exemplar. Jag tänker naturligtvis på Sven Hedins Ett varningsord — ett skickligt formulerat aktstycke på mindre än 100 sidor. 

   Broschyren var ett inlägg i den dåvarande försvarsdebatten i Sverige. Hedin varnade kraftigt för det ryska hotet och krävde att det svenska försvaret, särskilt flottan, skulle stärkas. 

   Skriften bidrog till att skruva upp den spända stämning som ledde fram till Bondetåget 1914 och den efterföljande regerings-krisen (Borggårdskrisen), där kung Gustaf V gick emot sin egen re-

gering i försvarsfrågan. 

   Hedin skrädde inte orden:

Låt oss försöka att tänka oss in i följderna af fientliga trupper inträngande öfver gränsen. De sprida sig öfver landet, de tåga genom bygderna. Tänkom oss en socken i Östergötland, där fientliga trupper blifvit inkvarterade i akt och mening att stanna en tid under något uppehåll i rörelserna. Skörden har nyss inkommit. Den är långt öfver medelmåttan. Under fred-liga tider brukade bonden alltid afskilja det, som behöfdes for utsädet, från det förråd, som under vintern skulle förvandlas till bröd eller säljas. Men nu är kriget öfver bonden och hans ägor. En befallning, som inte tål någon motsägelse, bjuder honom att inom tre dagar köra in den nyss tröskade säden till ett magasin, som upprättats vid kyrkobyn.  

   Hans hästar och fordon tagas i bruk för invasionshärens milslånga transporter. Begär bonden ersättning, så får han från öfvermodiga knektar svar i hotelser, knytnäfvar och knutpiskor. Handelsmannen vid stationen får utan betalning lämna ifrån sig hela sitt lager af mjöl, ost, smör, sill och allt annat, som duger att äta. I de röda stugorna under tallar och björkar äro soldater inkvarterade, och mor måste utan att mucka hålla kaffepannan puttrande hela dygnet om. Ber hon om pengar för sin möda, så skrattar man henne i synen. Bonden själf, hans söner och döttrar, hans drängar och pigor, som förr skötte den fredliga gårdens bruk, få nu passa upp som trälar. Alla vagnar, slädar och åkerbruksredskap vräkas ut från lider och logar för att lämna plats åt folk och hästar och för att användas som bränsle om det är kallt. Allt hvad halm och hö heter uppsnokas och stryker med till foder och strö. Är vinter rådande, så köres husets folk ut ur de eldade rummen, där trupperna slå sig ned och lefva röfvare med lösöret, och gammelfar och hans gumma kastas ut på backen huller om buller, och officerare flytta in i deras ställe. 

Medan Ett varningsord riktade sig till hela befolkningen — det vill säga gammal som ung — skulle signaturen Vox några månader senare förvandla Hedins tankegods till en ungdomsroman med titeln Invasionen. Framtidsroman (1912). Två år senare utgavs verket under författarangivelsen ”Iwan T. Aminoff (Radscha)” med titeln Det eröfrade landet (Invasionen). Framtidsroman. Det blev en storsäljare och utkom i fem upplagor under 1914. 

   Bakom signaturen dolde sig en svensk arméofficer, Iwan Aminoff som redan gjort succé som författare till ett antal ungdoms-romaner, varav många utspelade sig i 1800-talets och det tidiga 1900-talets krigshärdar.  

   Iwan Tönnes Edvard Aminoff, föddes 1868 i Stockholm, och avled

där 1928. Föräldrar var sjökaptenen Iwan Fredrik Aminoff och Anna Constance Aminoff, född Hummel. Aminoff blev underlöjt-nant vid Bohusläns regemente 1888, major vid Skaraborgs rege-mente 1913 och överstelöjtnant vid Karlskrona grenadjärrege-mente 1916. Åren 1896—1897 tjänstgjorde han i franska armén i Alger och var 1917 kommenderad till franska armén vid västfronten som observatör. Aminoff tog avsked från armén år 1923 och utnämndes till chef för Stora Kopparbergs bergslags skeppnings-kontor i Gävle.  

   Aminoff debuterade som författare 1899 och gav ut ett fyrtiotal skönlitterära verk och därtill några fackböcker. Han betraktas som även en viktig svensk pionjär inom deckarlitteraturen. 

   Det eröfrade landet var den kanske mest kända svenska så kallade invasionsromanen. Flera andra — något mer valhänta —författare gjorde också tappra försök att slå sig in på denna litterära scen. Men sedan första världskriget väl brutit ut, falnade denna litteraturgenre tämligen snabbt till skillnad från de alster som verkligen behandlade krigshändelserna. 

    I Det eröfrade landet möter vi i ett Stockholm som förlorat ett krig mot Ryssland och ockuperats. En kuvad skara arbetar med att röja upp ett demolerat Gustav Adolfs torg. En av arbetarna — som uppenbarligen före kriget kämpat mot ”tronen, altaret och penningpåsen” — har fallit för fiendens löften om avskaffad militärtjänst och skattelindringar. Han möter två av romanens mer realistiska huvudpersoner — kallade patrioten och juristen — i samtal som avslöjar den förres aningslöshet. 

   I nästa kapitel möter läsaren den verklige makthavaren ”generalguvernören”, som kallat till sig  stadsfullmäktiges ordför- ande och stadens borgmästare för att fastslå villkoren för den framtida ordningen.  Svenska poliskonstaplar skall patrullera obe-väpnade i samarbete med fiendens gendarmeri. Passtvång skall införas: 

Vi måste införa passtvång.  Sverige får inte utgöra något undantag från våra öfriga provinser i det hänseendet.  Jag medger att det är svårt när man förut varit van vid den absoluta friheten, men någon olägenhet måste följa med ett krig.  Vi måste kunna kontrollera de olika individerna.  Ja, jag  går så långt att jag påstår kontroll vara än mer af behofvet påkalladt i en ny än en gammal provins. Det är gendarmeriets sak att kontrollera. Härigenom får man ett fast grepp på de oroliga individerna och det är dessa man vill åt. De sansade få ju ingen som helst olägenhet af åtgärden. Lagen är till som ett hot mot de brottsliga och ett skydd åt samhället; samma är förhållandet med passtvånget. Vi ha haft mycken nytta af det i vårt land och erfarenheten har lärt oss att tro att så kommer ock bli fallet i Sverige. 

Generalguvernören fortsätter med att försäkra att värnplikten skall tillåtas vara kvar, men i utsträckt form — ”säg tre eller fyra år”. 

   Borgmästaren ställer den kritiska frågan:

    ”De öfriga komma således att vapenöfvas här i Sverige?” 

   ”Nej”, invände generalguvernören, ”det strider mot systemet. De konskriberade få ej ens i vårt eget land vapenöf-vas inom utskrifningsorten ty, då hade man ingen nytta af militären i händelse af ett uppror. De som bo söderut skickas exempelvis under sin tjänstgöring norrut och vice versa. Jag antar att man kommer att förfara efter ungefär samma grunder med svenskarna. Men i Sverige få de icke stanna.

Det är svårt att inte ana att Aminoff haft den sataniske  Nicolaj Bobrikoff — mannen som skickats av Tsar Nicolaus II för att kväsa finnarna — som modell för romanens generalguvernör. 

   I det tredje kapitlet, ”Vaktombytet”, samlas stora skaror för att åse hur Svea Livgardes kaserner tömmes på porträtt och andra konstverk för att ge plats för två ryska regementen.  

   Plötsligt får det främmande rytteriet order att tränga fram emot en tyst folkmassa.  Att statuera exempel anses påkallat.  Eftersom alla tillfartsvägar spärrats kan folkmassan inte komma undan.

Ryttarna fortsatte att pressa kropp mot kropp. Starka män höllo skyddande sina armar kring värnlösa kvinnor, ångest-fyllda mödrar försökte höja sina små upp i luften så att de skulle undgå dödskramningen. Bleka flämtande människor plattades mot husväggarna och försökte förgäfves att andas med hoptryckta lungor. Ångestrop blandades med förbannelser, dödsskrän med hot, jämmer med böner om förskoning.  

   Förgäfves. De mörkhyade senfulla männen läto huggen falla utan hänsyn till hvem eller hvar de träffade. För slagen sletos kläder, muskler, lemmar sönder till trasor. Blodet flöt, och med det kom raseriet och förtvivlans mod. Utan att akta på faran kastade de vapenlösa männen sig mot hästarna och ryttarna och slogo dem med knutna näfvar, käppar och stenar.  Man kröp under hästarnas bukar och försökte draga ned ryttarna och där dessa föllo, nedtrampades de till en blodig oigenkännelig massa.

 I de efterföljande kapitlen följer avskaffandet av riksdagen och den successiva pacificeringen av skola och kyrka. De båda huvudpersonerna juristen och patrioten åser med vämjelse hur i alla skeden fienden lyckats städsla svenska medborgare i ockupa-tionens tjänst.  

   Vid en utskrivning till militärtjänst skildras t. ex. hur man med  utstuderad sadism medelst lottdragning ser till att samtliga nummerlappar är nitlotter. Samtidigt lyckas en av de besuttna — en storgodsägare — medelst bestickningar få sin son frikallad från militärtjänsten. Dessa bestickningar, som i verkligheten var gäng-se i Tsarryssland, blottläggs i all sin skändlighet. 

   I slutkapitlet samlas många av dem som före kriget slagits för demilitarisering och avrustning på Folkets hus, där man med ny-väckt glöd inser att man hamnat ur askan i elden d.v.s. under dik- taturens stövelklack. Patrioten tar till orda och ger publiken en generande upplysning att det var deras defaitism och opposition mot rikets militära försvar in corpore som gjorde Sverige sårbart och möjliggjorde den ryska segern och ockupationen. Folkmassan vänder sig mot patrioten och hotar ta livet av honom, när så gendarmeriet tvingar ut folkmassan och bommar igen lokalen.  

  Bokens avslutande ord talar för sig själva:

En sägen gick att de instoppats en och en vid kolonialbataljonerna. Det var det värsta som kunnat hända dem. Sitt hemland återsågo de aldrig.

"Siste April": Lundaspex Djingis Khan fredagen den 1 Maj.

16 personer hade anmält sig till en tre rätters Försits som startade kl 17 på Kulturens Restaurang. Dessförrinnan hade de som kommit i tid kunnat njuta av en fördrink i solskenet i restaurangträdgården i en temperatur som nådde årshögsta 23 grader. Efter två timmar av god mat (i den fö helt tomma restaurangen) och med 2 deltagare som anslutit sig tågade man in i stora salen på AF och avnjöt Djingis Khan, som var större, bättre och häftigare än vad reportern kunnat dra sig till minnes. Vi satt längst fram, vilket har sina fördelar (avläsning av minspel) och nackdelar (de som inte ännu förlorat sin hörsel önskade ibland att de hade gjort det).

Sångförmågan är numera i operaklass utan att det förtar spelglädjen och de många skämten.

Claes Lindskog

Aktiviteter 2025

29 Mars. Invigning av Hellerskylten vid Kritiska hörnet i Lund.

Vårsolen sände sina strålar på den röda lilla duken framför bankingången i hörnet Kyrkogatan och Klostergatan i Lund lördagen den 28 mars anno 2025. En högtalare höll duken på plats och vid ingången stod affischen med Frank Heller i Lund.

När Domkyrkans klocka slagit två och ett tjugotal personer bildat halvcirkel framför ingången hälsade kulturförvaltningens chef Mårten Mirza välkommen till avtäckande av minnesplatta för ”ännu en för Lund betydande personlighet”.

Frank Orton, initiativtagare till Sällskapet och minnesplattan, äntrade scenen. Fler personer anslöt både från FH-Sällskapet, Gamla Lund och vanliga flanörer, vilka fick lyssna till berättelsen om Gunnar Serners liv och leverne, hur han hamnade i ekonomiskt trångmål efter att ha anslutit sig till den legendariske Sam Asks sällskap och så var vi framme vid varför plattan finns just här.

Kritiska hörnet.

Här ligger Sparbanken Finns första bankpalats, som man lät upp-föra 1874. Överst på gaveln finns en klocka, uppsatt 1881. Gat-hörnet utanför kallades allmänt för Kritiska hörnet. Härifrån kunde man lätt komma till alla bankerna i staden för att omsätta växlar. Man var tvungen att göra detta innan klockan 15, annars protesterades växeln. Om man saknade tillräckligt med namn på växeln kunde man ställa sig vid Kritiska hörnet med förhoppning om att kunna haffa någon för att efter det snabbt ta sig till aktuell bank för att få växeln omsatt.

Fanfarer

Både vid ”start” och då det var dags för avtäckning hördes ljudliga fanfarer från dels valthorn, dels fiol, trakterade av bröderna William och Jan Nordén. En festlig inramning till själva invigningen.

Efter invigningen fortsatte ett tjugotal att samspråka över ett glas vin eller två på vinbaren tvärs över gatan innan det var dags för årsmöte.

Affischer

Eftersom minnesplattan finns på marken, inte som brukligt på en husfasad — Gunnar Serner flyttade så ofta att det var svårt att hitta lämplig bostadsadress — ville undertecknad göra mer kring invigningen. Ja, min tanke var att komma på något som verkligen får passerande att stanna upp och förhoppningsvis bli intresserade att lära mer om Gunnar Serner / Frank Heller.

För att åstadkomma detta har jag ansökt hos flera olika institutioner om bidrag och lyckats få ihop medel till tryckning och upp-sättning av tre stora folianter. En del återstår men jag vill framföra tack till

Peter Lönegård som varit en ovärderlig samspråkspartner och stått för både original och flera kontakter,

Peter Lawenius som låter oss använda de tre illustrationerna,

Croisette som upplåter tre fönster åt oss under sommaren,

Sparbanken Skåne och Handelsföreningen i Lund för ekonomiskt stöd, samt

Lunds kommun för minnesplattan.

Kaeth Gardestedt

Bildreportage här.

Anförande vid invigningen av minnestavlan över Gunnar Serner, alias Frank Heller, i trottoaren vid Kritiska hörnet i Lund lördagen den 29 mars 2025 

Varför är vi här?

Författaren Gunnar Serner föddes 1886 utanför Karlskrona, växte upp i ett prästhem strax norr om Eslöv, blev 1910 rekordung filosofie doktor i Lund och dog i oktober 1947 på Malmö Allmänna Sjukhus efter att under pseudonymen Frank Heller ha gett ut mer än 50 böcker och översatts till minst 15 språk.

När Bonniers i mitten av 1940-talet på nytt gav ut ett urval av hans produktion i serien Frank Hellers bästa kommenterade man att serien ”innehåller det yppersta som kan bjudas av god underhållning och ger läsaren i rikt mått spännande, rolig och kultiverad förströelse”.

Till Lund kom Gunnar Serner som 12-åring hösten 1898 för att efter att ha privatundervisats av fadern söka in på Katte, Katedralskolan, i femte klass men hans begåvning visade sig redan då i och med att han i stället kom in i sjätte nedre och han lämnade Lund lördagen den 28 september 1912 efter att ha skaffat sig oöverstigliga skulder inte minst genom att bidra ekonomiskt till alla överliggares överliggare Sam Asks försörjning och bravader.

Hans lundatid varade alltså ”bara” i 14 år men han förblev lundensare i hela sitt liv och flera av hans böcker har påtaglig lundaanknytning. Var bodde han under dessa 14 år och var vore det lämpligt att ihågkomma honom med en fasadskylt som till exempel Tegnér och Frans G. Bengtsson och varför är vi här??

De första åren, skolåren, bodde hans hos sin faster Anna på Östra Mårtensgatan 20, hårt hållen och övervakad beträffande vad han tillfredsställde sin stora läslust med. När han påkommits med två så i sammanhanget alltför frivola böcker som Greven av Monte Cristo och De tre musketörerna, bestämdes, skriver han i sin självbiografiska roman På detta tidens smala näs, ”att faster hädanefter skulle läsa böckerna först för att se om de innehöllo något olämpligt. — Vad detta betydde för mig är lätt att inse, om man vet att faster läste en sida på samma tid som jag läste tio, varförutom hushållet upptog hennes mesta tid. Från denna tid började jag läsa mina ’roliga böcker’ hemma hos någon kamrat som hade eget rum, eller på ett ställe som visserligen hade dålig belysning men där jag inte riskerade att bli överraskad. Det var den första riktiga hemligheten jag hade för mina föräldrar, och det förblev länge den enda.”

Nå, faster Annas adress är därmed knappast lämpligaste stället att ihågkomma hans fina författarskap med en minnestavla. Där-efter, under sin akademiska tid, hyrde han i likhet med många andra studerande i Lund bostad termin för termin, från Helgona-backen 3 i norr till Södra Esplanaden 4 i söder, från Magle Stora Kyrkogatan 9 i öster till Lilla Fiskaregatan 6 i väster. Vilken adress skulle man då välja för en minnestavla?? Ett alternativ dök upp och därför är vi här!

För många är Frank Heller känd för att han levde över sina till-gångar, eller rättare över understödet från en välbärgad morbror i Jönköping, och det gjorde han genom att ägna sig åt växelrytteri. Parentetiskt kan nämnas att på senare tid framkomna uppgifter tyder möjligen på att morbroderns understöd utgjorde lån som författaren reglerade jämte alla sina andra gamla skulder redan i slutet av 1910-talet efter att hans böcker från Monaco och Dan-mark gjort brakande succé.

Nå, alltså, växelrytteri och här kommer den plats där vi nu är naturligen in i bilden. Detta är nämligen Kritiska hörnet och det ”var växelryttarnas mötesplats. Man träffades här innan bankerna stängde — kl. 14 på Gunnar Serners tid. Den strategiskt placerade klockan, liksom närheten till de många bankerna spelade roll.” Bara här på Kyrkogatan fanns fyra banker och alldeles i närheten flera till. Man skulle omsätta sina växlar, dvs för en viss avgift ersätta dem före deras slutdatum mot nya på något högre belopp.

Så här skriver författaren själv. ”Det kritiska hörnet uppvisar den vanliga klungan surrande och obeslutsamma akademiska medborgare, vilka hänga där omkring var dag som bin, som vilja svärma men inte kunna besluta sig för en lokalitet. De bin, som svärma här, äro med få undantag inga arbetsbin, och obeslutsamheten framkallas icke av det finns [flera] lokaler, där de kunna söka tillflykt. Konversationen är livlig, nervös, som bland hasardspelarna på ett kasino.”

Mot denna bakgrund kan vi utgå från att detta var en högst betydelsefull plats för Frank Heller, medan han fortfarande bara var växelryttaren Gunnar Serner, och därför är detta en lämplig plats för en minnestavla över honom och hans lundatid.

Frank Orton

29 Mars. Årsmötet ägde rum samma dag som invigningen av Hellerskylten kl. 16.30 i Tegelbaren, Sankt Annes gata 1.

Tjugo medlemmar samlades på Tegelbaren i AF-borgen där sedvanliga årsmötesförhandlingar kunde genomföras. Vår mångårige styrelseledamot, professor Hans Aili hade avböjt omval, och årsmötet valde överläkaren Mats Aili att ersätta honom i styrelsen. Övriga styrelseledamöter omvaldes till sina poster. Till revisorer omvaldes Jan Hultberg och nyvaldes Alexander Eng-ström. Valberedningen bestående av Jerry Rosenquist, Ivo Holmqvist och Wilhelm Engström omvaldes. Efter genomgång av sällskapets ekonomi av skattmästaren kunde så styrelsen beviljas ansvarsfrihet för det gångna verksamhetsåret.

Efter avslutat årsmöte avåts en middag på Tegelbaren, varefter ordföranden kåserade över temat "Harald Johnsson — Gunnar Serners matlagskamrat i Lund”.

Wilhelm Engström

Bildreportage här. Länkar till Protokoll sid 1 och sid 2 och bokslut 24/årsredovisning. Verksamhetsberättelse 24 kommer senare. 

Kåseri vid Frank Heller-sällskapets årsmöte i Lund den 29 mars 2025 av Wilhelm Engström

Om Harald Johnsson – Gunnar Serners matlagskamrat i Lund.

Vem var han egentligen — den mystiske och mytiske farbror Harald?  Som hade gift sig med min morfars kusin, tant Karin år 1913. Två författarsjälar som fann varandra trots olikheten i temperament. Där tant Karin levde för strapatser och äventyr —under mellankrigstiden skulle hon göra tretton resor till Främre orienten, och hennes äventyr sattes på pränt — åstadkoms farbror Haralds omfångsrika litterära produktion vid skrivbordet i takvåningen på Norrbackagatan 54. Farbror Haralds äventyrlig-heter begränsades till de sena kvällarna på Tennstopet med vän-nerna från förlags- och tidningsvärlden.

  Harald Johnsson föddes den 22 juli 1886 i Östra Broby socken, Kristianstads län, det vill säga samma år som Gunnar Serner. Fadern Olof var en framgångsrik garveridirektör. Efter avlagd studentexamen i Kristianstad 1904 fortsatte farbror Harald till Lunds universitet, där han studerade fram till 1908. Under en period delade han matlag med Gunnar Serner och de blev livs-långa vänner. När jag hade fyllt sju år och förmodades ha lärt mig läsa, överlämnade tant Karin ett tjugotal originalupplagor av Frank Hellers verk, med prydlig handpiktur dedicerade till lunda-vännen Harald Johnsson. Åren 1907—1910 var han medarbetare i Lunds Dagblad och andra tidningar och framträdde samtidigt som författare. Omkring 1910 gick flytten till Stockholm, där han kom att verka som litterär rådgivare hos Åhlén & Åkerlund och Nordiska förlaget och efter 1913 hos A.B. Dahlbergs förlag. Efter ett kort gästspel på Skandinavisk Filmcentral 1919—1920 verka-de han som fri författare och översättare.

Harald Johnsson framträdde först som lyriker och stämnings-diktare. Hans dikter röjer ett tydligt inflytande från skånediktarna Ola Hansson, Vilhelm Ekelund och Anders Österling. Hans samlingar rymmer vemodiga naturdikter och bekännelser av still-sam religiositet, men också dikter i vilka han med lokalpatriotisk stolthet besjunger Göinges trolska natur liksom dess hjältar i det förgångna, det vill säga hans egna förfäder, snapphanarna.

”De stridde vid Gud, för helig sak, så sant som Gud är till.”

Vid 1910-talets mitt tog författarskapet en ny vändning, vilket kan kopplas till förläggaren Olof Dahlberg, som även skulle spela en viktig roll i Frank Hellers liv.  Denne hade arbetat med Johnsson på Nordiska förlaget och Åhlén & Åkerlund. När han 1913 startade egen förlagsverksamhet gjorde han en medveten satsning på billig underhållningslitteratur. Harald Johnsson kom att bli en av förlagets mest produktiva författare och skrev nu en lång rad detektivromaner, ofta knappt hundra sidor långa och saluförda inom ramarna för förlagets serie av 25-öreshäften. Han skrev under pseudonymen Robinson Wilkins, som också var namnet på romanernas berättare. De första fyra åren (1915—1918) skrev han inte mindre än 28 titlar om privatdetektiven Fred Hellington, som disputerat på en avhandling om Shakespeare men i fortsätt-ningen använde sin analyseringsförmåga som Sherlock Holmes-epigon för att slippa ”den törnbeströdda akademiska världen”. Till den geniale detektiven och hans beundrande vapendragare sällar sig så småningom två korkade konstaplar: Casparsson och Hem-liga Jönsson — den sistnämnde kom att bli något av ett begrepp. I Svensk mordbok (1957) — ett översiktsverk om den svenska detektivromanen — kallas emellertid Johnsson för en ”okritisk fäsör”. Och visst blev nog resultatet lidande när alstringskraften var så stor: Johnssons totala produktion med egna texter omfattar nästan åttio titlar.

  Man kan inte undgå att se hur vännen Gunnar Serner/Frank Heller påverkat Harald Johnssons författarskap.  I den första hel-gjutna detektivromanen — Det svarta strecket — presenteras hjälten Fred Hellington så här:

Fred Hellington var nämligen icke som man skulle tro av namnet en av det stolta Albions egna söner utan svensk, sprungen  ut som ett vildskott från detta underliga, flotta, slösande och självmedvetna folk.

  Han var född i Sveriges huvudstad Stockholm och han torde, när han gjorde sitt berömda mästerstycke genom att lösa det svarta streckets hemlighet ha varit en man på omkring 35 år.  När han vid 25 års ålder lämnade sitt hemland väckte detta stor undran och bestörtning bland hans kamrater. Han hade redan tagit sin doktorsgrad, hade skrivit en förtjänstfull avhandling om Shake-speare, och hans akademiska bana hade tyckts ligga jämn och väl utstakad för honom då han med ens brände skeppen bakom honom och försvann.

  Vad som förmådde honom till detta steg  är mig ännu idag icke fullt klart. Själv ville Fred Hellington  — han gjorde ingen hemlighet av att hans namn i hemlandet varit ett helt annat — ogärna vidröra det förflutna, men så mycket tror jag mig dock ha förstått att den bedräglige guden Eros varit med i spelet och tillfogat hans hjärta  ett oläkligt sår.

 Fast besluten att skapa sig en ny bana och för evigt utplåna det förflutna hade han på vinst och förlust rest till London. Här hade en ren tillfällighet bragt honom i beröring med Scotland Yard. En upp-seendeväckande och mystisk inbrottsstöld hade ägt rum på just det hotell, där Fred Hellington framlevde sin rätt bohemiska och besvär-liga tillvaro och polisen stod rådlös. Fred Hellington som vid denna tid var föga överhopad med arbete, hade mera på lek än allvar börjat syssla med affären med det resultat att han när polisen stod som mest intrasslad i den orediga härvan kunde uppträda som en välkommen räddande ängel. Scotland Yards dåvarande chef mr Davies blev så förtjust häröver att han mera på skämt erbjöd den unge svenske doktorn plats i sin detektivkår och Fred Hellinton som var allvarlig nog för att kunna uppskatta ett gott skämt förbryllade den stackars polismannen med att genast slå till.

  Men om Mr Davies sålunda fick skäl att bli häpen fick han desto mindre skäl att sedermera ångra sitt lilla skämt.  Det dröjde icke länge förrän Fred Hellington var Scotland Yards erkänt främsta kraft och hade ett namn som säkerligen långt före detta skulle ha trängt vida omkring om han icke haft en fiende i sin egen blygsamhet som så frikostigt gav den egna förtjänstens ros åt andra.”

Vid tiden för giftermålet med tant Karin verkade hon på Dahlbergs Förlag som översättare av den norske succéförfattaren Stein Rivertons (pseudonym för Sven Elvestad) detektivromaner. Denna koppling skulle få betydelse för Johnsson. I en bok om Elvestad sägs att flera av de unga lundensare som Dahlberg anlitat gärna ville gå i Rivertons fotspår och att mästaren villigt ska ha givit dem råd ”om hvordan man kunne mikse sammen en spennende, fartsfyld og populær intrige”. Detta var direkt utlösande för Johnsons för-vandling till Robinson Wilkins. Biografin upplyser också om vad som lockade Lundastudenterna till Dahlberg: ”Det var forlags-sjefens sjenerøse honorarer som hade fått denne student-bohemen till å oppgi sin estetiserande, intellektuelle tillværelse til fordel for produksjon av underholdningslektyre, såkalt  gulaschlitteratur. Det nedsettende uttrykket skyldes oppfattningen om at Dahlbergs forfattere kun skrev for penger; de var med andre ord ’spekulanter [gulascher] på litteraturbørsen’.”

  Anmärkningsvärt är att Dahlberg engagerade Karin Johnsson som Riverton-översättare samtidigt som maken enrollerades som författare. Det är väl inte osannolikt att det skedde ett utbyte av hårdkokta litterära grepp inom hemmets väggar.

  Tant Karin glömde aldrig mina födelsedagar så länge hon levde. Min bokhylla innehåller många av farbror Haralds böcker skrivna för ungdomen om svenska stormän och idel historiska händelser. Som en sista gest föranstaltade hon i sitt testamente att jag skulle tilldelas farbror Haralds skrivbord, som numera utgör arbetsplats hemma i biblioteket på Nyrud.

Siste April: Detta evenemang blev tyvärr inställt pga för få deltagare. de som ville fick dock biljetter till spexet. 

20 juli. Frank Hellers födelsedag

Denna firades som vanligt i Trollenäs Slottspark under, som vanligt, strålande väder och av ca 15 närvarande. För strålande tyckte några som helst satt under ett träd. 

Vår ordförande gav den senaste informationen kring resan till Korsika och därefter om vad världen och Frank Heller hade för sig den 20 juli 1925. 

Vår hedersordförande Frank Orton passade på tillfället att dela ut sin framtagna Frank Heller-broschyr med utdrag ur Frank Hellers förord till ett antal av hans böcker till de medlemmar som inte var med på årsmötet. Utdelning till fler planeras efterhand.

31 augusti: Stadsvandring i Lund

Det litterära samarbetet En Fyra Skåne inbjöd denna dag till stadsvandring till platser i Lund med anknytning till Falstaff, fakir, Frank Heller, Frans G Bengtsson och Hjalmar Gullberg med början kl. 13 i lobbyn utanför Piraten-salen på Grand Hotel och avslutning över en miniportion Sten Bromans köttbullar knappt tre timmar senare på samma plats.

Vandringen leddes av Fakirensällskapets ordförande Fredrik Tersmeden och Frank Heller-sällskapets hedersordförande Frank Orton.

Ett bildreportage återfinns i denna länk.

27 sept-4 okt Korsikaresa i Frank Hellers fotspår

48 glada resenärer reste den 27 september till Korsika. En reseskildring har skickats ut till alla i ISS 2025-6. En något justerad utgåva med foton från avskedsmiddagen på samtliga resenärer återfinns via denna länk. 

Claes alla bilder finns zip-komprimerade här, Frank Ortons bilder finns här. Öppna resp fil. En lista på alla bilder i filen kommer upp. Välj att titta på varje bild en efter en eller att ladda ner hela filen till Din dator och Zippa up filen där (kräver Zip-mjukvara). 

December 4: Vårt årliga julbord avåts med bravur på M/S Segelkronan vid Skeppsholmen i Stockholm den 4 december 2025. Tolv entusiaster kastade sig över en våt frågesport, som bjöd på en rafflande upplösning. Första platsen och därmed de utlovade spritpriserna delades mellan paren  Göran Wessberg/Sven Hirdman samt Pär Henning/Malin Fischerström. Frågeformuläret återfinns i I Sicksack 2026-1. Ingen klarade dock av att angiva de båda brittiska generaler som stupade vid Waterloo, nämligen Sir Thomas Picton och Lord Ponsonby.

Aktiviteter tidigare år

För aktiviteter under resp år inkl årsmöten, utflykter och resor, se länkar enligt nedan

2024

2023

2022

2021

2020

2019

2018

2017

2016

2015

2014

2013

2012

Diverse möten under åren före 2012 

Årsmöten dessa år nås via länkar längst ned på denna sida.

OBS Aktiviteter tillsammans med Nya En Fyra Skåne inklusive genomförda Lundapromenader redovisas på en egen sida (se listan till vänster).

Andra aktiviteter tidigare år

Malmöträff 2010

Trollenäs 2012

Andra möten och träffar 

Länkar till årsmötesformalia samt andra aktiviteter 

Allmänt

Bokförsäljning, listor och beställning

Årsskriftserie, beskrivningar och beställning

Tippa 13 rätt om Frank Heller 

Tipspromenad med anledning av boken Frank Heller och Rivieran

Verksamhetsberättelser

Verksamhetsberättelse 2023

Verksamhetsberättelse 2022

Verksamhetsberättelse 2021

Verksamhetsberättelse 2020, sid 1,

sid 2

Verksamhetsberättelse 2019

Verksamhetsberättelse 2018-2

Verksamhetsberättelse 2018

Verksamhetsberättelse 2017

Verksamhetsberättelse 2016

Verksamhetsberättelse 2015 Verksamhetsberättelse 2014 Verksamhetsberättelse 2013

Verksamhetsberättelse 2012

Verksamhetsberättelse 2011

Verksamhetsberättelse 2010 

Verksamhetsberättelse 2009

Verksamhetsberättelse 2008

Verksamhetsberättelse 2007

Verksamhetsberättelse 2006

Verksamhetsberättelse 2005

Årsmötesprotokoll

Extra möte             2026

Årsmötesprotokoll 2025

sid 1,

sid2

Årsmötesprotokoll 2024

Årsmötesprotokoll 2023

Årsmötesprotokoll 2022

sid 1,

sid 2

Årsmötesprotokoll 2021

Årsmötesprotokoll 2020

Årsmötesprotokoll 2019

Årsmötesprotokoll 2018 Årsmötesprotokoll 2017 

Årsmötesprotokoll 2016

Årsmötesprotokoll 2015

Årsmötesprotokoll 2014

Årsmötesprotokoll 2013

Årsmötesprotokoll 2012

Årsmötesprotokoll 2011

Årsmötesprotokoll 2010

Årsmötesprotokoll 2009

Årsmötesprotokoll 2008 

Årsmötesprotokoll 2007

Årsmötesprotokoll 2006

Årsmötesprotokoll 2005

Utflykter/resor under tidigare år

De större utflykter/resor som genomförts är:

2005 en utflykt till Eslöv och Bosarps prästgård

2006 en 2-dagars resa till Bornholm med bl a besök på Frank Hellers Casa Collina i Allinge

2007 en utflykt till Wanås och Lösen inkl Lösens Prästgård

2008 en utflykt till Köpenhamn

2009 en utflykt till Lund 

2010 en resa till Gdansk

2011 en resa till Själland

2012 en resa till Menton

2013 var utflykten (tänkt att gå till Varberg och Göteborg) inställd

2014 en resa till Ungern

2015 en resa med Inlandsbanan

2016 en resa till Capri och Rom. Program och bilder finns

2017 en resa till Jönköping (kort beskrivning finns i aktiviteter 2017 

        här ovan)

2018 en resa till Menorca (eller Minorca som det hette på Frank Hellers tid) 

2019 en resa till Danmark

2020 (planerad resa till London och England blev inställd pga pandemin)

2021 en resa till London och England 

2023 en resa till Schweiz

2025 en resa till Korsika

Styrelse och Förtroendevalda/Stadgar

Valda 2026 (vid årsmöte 2025)

Valda 2025 (vid årsmöte 2024)

Valda 2024 (vid årsmöte 2023)

Valda 2023 (vid årsmöte 2022)

Stadgar (ändrade 2026)

Referat

Årsmötet 2014

Årsmötet 2013

Årsmötet 2012

Årsmötet 2011(OBS Detta är en rekonstruktion, originalet har tyvärr försvunnit ut i cyberrymden)

Årsmötet 2010

Årsmötet 2009

Årsmötet 2008

Årsmötet 2007

15 maj, 2026