Resa till Ungern september 2014
Årets utfärd gick till Budapest och pustan söder därom. 48 deltagare var med och fick se mycket kultur och (mest höra) om eklektisk Frank Helleriana.
Ett fylligare reportage finns nedan. Man kan också se bilder som pga dess antal är samlade i Molnet och nås via denna länk. Systemet vill att Du trycker på den text som lägger in innehållet i en ny ruta. Gör det!
Jó reggelt!
Vårt illustra sällskap fortsätter på inslagen väg och spanar vidare i favoritförfattaren Frank Hellers spår. Hittills har vi avverkat Danmark - såväl Bornholm som Sjælland - Polen, Frankrike (där vi i november 2012 mötte FH vid dennes landstigning i Menton - exakt hundra år efter ankomsten) och nu senast Ungern. Vi ska, vad gäller fotspår, inte glömma bort en annan – Frank Ortons guidningar i mera lokalt belägna Lund de två senaste somrarna.
Resorna har varit väl förberedda, med utsända rekognoscerare, och sällskapet har vid ankomsterna kunnat njuta ”dukat bord” och tillbringa dagarna i såväl sus som dus.
Resan till Ungern pågick den 17-22 september. Sällskapet inkvart-erades på Hotel Tru Blue Radisson Béke i centrum av Budapest (på Pest-sidan, nära mytomspunna och av FH i novellen Vi äro fattiga men leva gott /1933/ omnämnda järnvägsstationen, Keleti Pályaudar, ritad av ingen mindre än herr arkitekten Eiffel). Hotellet, uppfört år 1913, ger redan på entréplan ett pampigt intryck med fresker av den ungerske konst-nären Jenő Haranghy, vilken också gjort glasmålningarna i restaurangen en trappa upp.
Ankomstkvällen firades med vin-provning å anrika Borkata-komba - ett herrgårdsliknande hus med djupa källarvalv, gott vin och svenskassisterad matlagning (sällskapets ordförande utsågs till kirurg vid trancheringen, med kockmössa och allt). Där fick några av oss även lära sig ungerska danssteg av vackra folkdansflickor, dito pojkar och hetsig musik. Under turen tillbaka till hotellet kunde vi, bland annat med en av-stickare till utsiktspunkten Gellérthegy, få ”a taste of Budapest sights by night”, som reseprogrammet förtalte.
Första heldagen började med riklig frukost på hotellet, varpå sällskapet äntrade hyrbussen för en omfattande rundtur i såväl Pest som Buda. FH jämförde i novellen Morgon i Budapest (1932) Wien med Budapest: ”Hur annorlunda ligger inte Ungerns huvudstad! I en imponerande båge av de finaste proportioner välver Donau sina mäktiga flöden tvärsigenom dubbelstaden;”
Det blev många stopp med välbehövliga på- och avstigningar. Särskilt uppmärksammades platser där beskicknings-sekreteraren Raoul Wallenberg tillsammans med envoyen Carl-Ivan Danielsson och likaledes beskickningssekreteraren Per Anger verkat under en kort men intensiv diplomatperiod i Budapest. Monumenten är många och man kunde för en stund känna sig lite stolt för denna svenska räddningsinsats mitt i ett brinnande Europa år 1944. Gripande också att se att ungrarna gjort så mycket av detta minne. Intressant även att skåda det imponerande dåvarande svenska beskickningsresidenset vid Minerva Utsa på Budasidan. Flera av oss passade på att njuta lunchen vid något av de många stånden i den stora Marknads-hallen (Nagyvásárcsarnok) på Pest-sidan, vid Szabadság-bron.
Kvällen denna dag spenderades på nuvarande svenska beskick-ningens residens, även denna byggnad vackert belägen på Gellérthegys sluttning ner mot Duna. Vi mottogs hjärtligt och vant av ambassadens chargé d’affaire, ambassadrådet Anna Boda (i väntans tider, även på den nye ambassadören, Niclas Trouvé, vilken tillträdde 13 oktober) och fick en gedigen inblick i både husets och beskickningens historia, samtidigt som vi lät oss väl smaka av goda snittar med valfri dryck.
Frank Orton hade nu åter anslutit sig till gruppen efter nästan en hel dags bortavaro. Han kom i finkostym, så vi anade att något särskilt hade passerat under dagen. Och jaguicke, som farmor brukade säga då något gick upp för henne: ordförande Göran Wessberg kunde – allt under FO:s kläd- och blygsamma leende - avslöja att FO under dagen mottagit betygelser som heders-doktor vid universitetet i Györ. Hela sällskapet liksom beskick-ningen instämde då i en spontan applåd och fick därmed också an-ledning att höja ytterligare ett glas.
Ambassadbjudningar slutar alltid kl 20.45, men för resten av denna afton hade förberetts en överraskning, och vi kunde avsluta med en båttur såväl med- som motströms ”an der schönen blauen Donau”.
Fredagen 19 september hade säll-skapets medlemmar frigång. Några hade nappat på ett erbjudande om spabad på Gellert Gyógyfürdő, andra föredrog termerna på Széchenyi Gyógyfürdő i Városliget-parken. Några pensionärer i säll-skapet passade på att nyttja för-månen att åka gratis med det euro-peiska fastlandets äldsta tunnel-bana till Vőrősmarty Tér, där man kunde njuta förmiddagskaffe på Gerbeaud. På eftermiddagen möttes flertalet i sällskapet på Café (Cukrászda) New York/Café Hungaria vid Erzsébet Kőrút, för att inta kaffe med utsökta söt-saker. FH lär ha hållit till här understundom. En fantastisk och bländande interiör. Efter en tidig middag nådde vi – med andan i halsen p g a avstängda gator – Opera (Magyar Állami Operaház), där det bjöds på mycket sevärd balett: först Trójai játékok/Troy Game med närmast akrobatisk dans och sedan den mera tradi-tionella A Szilfid/La Sylphide med Magyar Nemzeti, den ungerska nationalbaletten.
Lördag morgon äntrade vi åter en flodbåt, denna gång endast mot-ströms till den pittoreska staden Szentendre med ett överflöd av konst och konsthantverk. Med hyr-bussen tog vi oss vidare norrut till Esztergom med den stora dom-kyrkan/Basilikan, med Slovakien på andra sidan floden. Via en utsiktsplats över sköna blåa Dunan kom vi i skymningen fram till restaurang Renaissance vid staden Visegrad, även den långt upp i norr. Här avnjöts ett majestätiskt gästabud med kung Dag och drottning Hanne som värdpar. Alla vi andra fick nöja oss med att vara lillprinsar och småsessor.
På söndagen var det tidig utcheck-ning från Radisson och bussfärd söderut mot filmiska trakter. Här utspelar sig Den stora filmen om Attila (fingerad film i FH:s roman). Spårningen inleddes vid den monumentala rundmuralen i Òpusztaszer, kallad Feszty-panoramat efter konstnären Árpád Feszty, fullbordad år 1894 och beskrivande invasionen av en av de sju stammarna, hungarerna år 895 AD. En mastig upplevelse när väggmålningen nästan omärkligt övergår i landskapet närmast åskådaren, där föremål och figurer placerats ut i naturlik miljö. Färden gick sedan vidare ut i det blå till en krök av floden Tisza, av FH tänkt som scen för den filmiska berättelsen om hunnerkonungens invasion av den ”karpatiska bassängen” under 400-talet.
Återupptog vi så färden i FH:s fotspår till Ungerns tredje största stad, Szeged, längst i söder på gränsen mot Serbien. Vi fick där en glimt av exteriören till Hotel Hungaria, där föremålet för vår färd med all sannolikhet en gång bodde (se Frank Heller och filmen, 2014, sidan 143).
Hade vi nu alltså begått Ungern från norr, staden Esztergom, till söder, staden Szeged med fullmatade dagar. Återstod så pusztan, där vi sista kvällen undfägnades lantliv med häst-skjuts, hotell och hungarisk mat med hemgjort vin. Mottagandet på denna Varga Tanya Ranch, med ryttare som visade vägen, var magnifikt.
Ett särskilt kősőnőm till Göran Wessberg, Frank Orton, Pär Henning, Dag Hedman, Claes Lindskog, hovfotografen Hanne Lundström och - självfallet till anledningen för vår resa – salig Frank Heller!
Och så till sist, med referens till Frank H:s uppfattning av det ungerska språket ”uppfunnet av den så kallade tryckfelsdjävulen [...] som särskilt beskyddar ljudkombinationer som annars inte vunnit burskap i civiliserade tungomål” (A legmegengesztelhetetlenebbeknek)
Viszontlátásra!
Jerry Rosenkvist
/Alla FH-citat med källor hämtade ur en sammanställning av signaturen FO – vem nu det kan vara?/
30 nov, 2014